torstai 8. syyskuuta 2011

lepäköön rauhassa

Tää on kauheeta. Ei jääkiekko joukkue voi noin vaan kuolla. Oon sanaton. Ja sitten kun aloin miettimään mitä muuta ne olivat. Jonkun lapsia, isiä, aviomiehiä, veljiä, ystäviä.... Nyt niitä ei enään ole. Se vaan koskettaa aika paljon. Ajattele, jos olisit ollut jonkun jääkiekkoilijan muksu ja yhtäkkiä äitisi tulee kertomaan että isää ei enään ole, koska lentokone putosi. Se shokki.
Rest in peace Lokomotiv Jaroslavl
Det här är bara för hemskt. Inte kan bara ett ishockey lag försvinna sådär bara. Jag är stum. Och sedan när jag började tänka på vad annat de var förutom ishockeyspelaren.  De var någons barn, pappa, män, bror, vänner.... nu finns de inte mera. Det tar ont och det rör mig mycket hårt. Tänk nu om du skulle vara en ishockeyspelares unge och plötsöigt kommer din mamma och berättar att pappa finns inte längre, för flycget krasha. den chocken.

Ei kommentteja: