tunnen itseni orpoksi. Ihan kun en kuulluisi minnekään. Istun nyt välkällä ja kiroon sitä etten usko melkein mihinkään. Tämmösinä päivinä haluaisi vaan kadota maan pinnalta. Ei oo helppoo. En tiedä mikä edes pitää mut täällä, maan päällä. Joskus ihmettelen miten edes jaksan nousta aamulla sängysta ja laittaa semmoinen tekohymy päälle. Joskus en edes tiedä huomaako joku mua, on erakko olo. Kai se on suomalainen sisu ja hemmetin kova tahdonvoima joka pitää mut täällä. Ja se että tiedät et jos tää on aika alhaalla niin tiedän että jotain parempaa on tulossa....
överstättning: det känns som om jag inte skulle höra någonstans. Sitter nu på rasten och är arg över det att jag inte nästan tror på någonting. Sådana här dagar skulle jag bara vilja sjunka genom jorden. det ska inte vara lätt. Jag vet inte vad det är som håller mig här, på jorden. ibland undrar jag hur jag orkar stiga upp på morgonen sätt på ett fake smile. Ibland undrar jag om någon ens märker mig, känner mig ensam. Kanske det är bara suomalainen sisu och jävligt stark viljestyrka som håller mig här. Och det att om du vet att du är nu nere, så måste det ju finnas något bättre.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti