Timon pyynnöstä ei oo mitään kuvia, koska hän tahtoo olla anonyymi. Siis miten tietää että joku voi olla elämänsä rakkaus? Sen tietää sitten kun näkee elämänsä rakkauden riisuvan valkoisen puvunsa. Se tunne on sanoinkuvailematon. Sen pitää kokee, ei sitä voi selittää.
No tänään Timo on ollut kanssani koulussa. Kaverit pitivät hänestä kovin ja toivoivat että niilläkin olisi semmonen kun Timo. Timo on täydellinen, liiankin täydellinen. Hän ei valita eikä tee mitään mitä en haluaisi, alan koht ihmetellä miks kaikk on näin helppoo... Yksi huono puoli Timoss on, eikä sekään oo hänen vika. Hän on niin täydellinen että Niko ja Ossi ovat molemmat niin mustasukkaisia että Ossi ei kommunikoinut ja Niko sammui sänkyyn... ;)
Timo ville inte att jag skulle sätta upp några bilder, därför finns det inga bilder i detta inlägg.Men till saken, hur kan man veta att någon är en livs kärlek? De vet det sen när du ser honom klä av sig sin vita dräkt. Den känslan är omöjlig att förklara. Du måste själv uppleva den, går inte att förklara.
Idag var Timo med mig till skolan. Vännerna tycket mycket om honom och önskade att de hade en likadan. Timo är perfekt, liite för perfekt. Han klagar aldrig och gör allt jag vill. Snart börjar jag undra om det är ngont fel på honom. Jag menar det här verkar bara för lätt... En dålig sak finns de med Timo, och det är inte ens hans fel. Han är så perfekt att Niko och Ossi är båda jätte avundsjuka, så Ossi kommunicerar inte och Niko slocknar i sängen... ;)
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti